Allinge hamn, liksom många av de andra hamnarna på Bornholm, skapades genom naturliga fördjupningar i klipporna som kunde ge en hamn för mindre båtar. Mellan 1200 och 1500 fanns det mycket sill i Östersjön och Allinge spelade en viktig roll i det stora silläventyret med hansestäderna som köpte sill för att sälja den vidare i södra Europa där katolikerna hade en köttfri dag men åt fisk eftersom det inte var kött. Under denna tid kom välståndet till staden. Utvecklingen avstannade, folk hade ont om pengar. Männen åkte ut till havs för att få mat på bordet och kanske sälja en del av fångsten till folk på land. Bönderna åkte till sjöss på vintern när det inte fanns något att göra på gården för att tjäna lite extra pengar.
I början av 1800-talet förbättrades situationen och fiskarna kände att de var tvungna att bygga en brygga i naturhamnen för att hålla jämna steg med utvecklingen. Fiskeflottan blev större, fiskemetoderna bättre och därmed fångsten större. I slutet av 1850-talet utvidgades hamnen, granit sprängdes bort och en yttre hamn och en inre bassäng byggdes. De två bassängerna skiljdes åt av en sluss som kunde stängas manuellt med stänger under stormar för att lugna vattnet i den inre bassängen. Byggandet av hamnen tog sex år och avslutades 1862. Tyvärr gick det bara tio år innan katastrofen drabbade Allinge. En stormflod 1872 förstörde hamnen och lämnade allt i ruiner. Den här gången tog det bara fyra år att bygga hamnen. År 1884 måste den inre bassängen fördubblas eftersom fisket var riktigt bra. I slutet av 1800-talet gick det bra för Allinge igen. Det fanns stora handelsgårdar och handelshus. Hamnen utvidgades och fördjupades ytterligare för att kunna ta emot större båtar.
I hamnen kan du se den gamla livbåtsstationen från 1931, bredvid den finns det gamla murhuset från 1924 som kunde ta en vagnsvikt på upp till 16 ton. I hörnet av hamnen finns det gamla vinschhuset med den yttre vinschen med kedjetåg för att öppna och stänga hamnslussen.
