När man går runt Hasle Lystskov och njuter av naturen och fågelsången är det inte många som tänker på att det inte alltid har varit så här. Skogen var ursprungligen inte en självsådd skog, utan planterades av Peder Dam Jespersen under åren 1819 fram till hans död den 17 december. 28 september 1835.
Peder D. Jespersen föddes 1772 i Nexø. Han utbildade sig till jurist och blev stads- och landstingssekreterare. År 1798 gifte han sig med en köpmansdotter från Rønne. Efter sin svärfar ärvde han 1809 en stor handelsgård med tillhörande avelsgård i Rønne. 1810 köpte han även Sejersgård, eftersom han var mer intresserad av jordbruk än av handel. Han blev en av öns bästa jordbrukare.
Därför utnämndes han till Sandfluchtskommisar 1819.
Anledningen till att skogen planterades var att området från Rønne-Blykobbe Plantage – Nordskoven och till Hasle – Hasle Lystskov var mycket sandigt, vilket innebar att när det blåste, föll sanden över åkermarken i de närliggande områdena och förstörde de olika jordbrukarnas grödor. Men det var till stor del jordbrukarna själva som var skyldiga till sanden. Just för att jorden i området var av en kvalitet som gjorde det olönsamt att odla grödor använde jordbrukarna marken för sina boskap, vilket i sin tur innebar att det som kunde växa naturligt i området åts upp av djuren.
År 1818 hade inspektören för sandflyghuset besökt sandflyghamnen på Bornholm. Han ville att sanddynerna skulle skyddas från boskapsbete och att man skulle plantera myrar. Peder Dam Jespersen var mer än glad över att skydda området, men han hade andra planer än att sätta upp hjälmar för att stoppa sandblåset.
Alla bönder var dock inte nöjda med Peder Dam Jespersens åtgärder, eftersom det innebar att de förlorade sina betesmarker, och det uppstod ett krig på kniven.
Peder Dam Jespersen hade en massa frön från gräs och örter som låg i höskullen. Han skulle använda dessa frön, liksom frön från al, björk, alm, körsbär, tall, gran och lärk, i sitt arbete för att skapa en skog. Han började med att stänga in de områden där fröna såddes, och när träden hade nått en sådan storlek att de kunde stå emot att bli gnagda av djur tog han bort stängslet. Detta fortsatte tills han hade planterat hela området, som till slut blev en plantage på 400 tunnland 1935. Träden växte så bra att han år 1830 gav tillstånd till att man högg ljung i området. Plantagen är i dag bara lite mer än 200 tunnland.
Enligt berättelser om Peder Dam Jespersen var det alltid med ett gevär över axeln när han gick runt för att inspektera sitt arbete, eftersom han kände sig osäker på grund av böndernas motvilja mot hans projekt.
Det sägs också att alla vilda körsbär som planterades berodde på att han hade kontakt med en man vid namn Peter F. Heering. Han uttryckte tydligen en önskan om att Peder Dam Jespersen skulle leverera körsbär till en ny produkt som skulle tillverkas – körsbärsvin. Affären blev aldrig av, men körsbärsträden finns kvar.
Det finns också en historia om hur många av dessa körsbärsträd som ska ha planterats:
Barn har nog alltid gått och ”letat” i olika fruktträd, de gjorde det också i ett körsbärsträd som borde ha stått i Sejersgårds trädgård strax norr om Rønne. Peder Dam Jespersen tyckte att det var synd för barnen att de var tvungna att ”stjäla” körsbär, så han tillät dem att ta dem – men det fanns ett villkor som de måste uppfylla.
De kunde äta hur många körsbär som helst, men när de var tvungna att gå på toaletten behövde de inte springa hem för att göra det, utan de behövde springa ner till området där han planterade träd, ta ner sina byxor – och för att uttrycka det snyggt – och plantera ett träd. Barnen gick med på detta villkor, och det är tydligen därför som så många körsbärsträd planterades i fruktträdgården.
Huruvida dessa historier är sanna eller inte kommer förmodligen aldrig att klarläggas.
Men i vilket fall som helst är hela skogsområdet från Blykobbe Plantage till Hasle Lystskov ett riktigt fint område som erbjuder många upplevelser.
År 1886 uppfördes ett minnesmärke över Peder Dam Jespersen och ett minnesmärke över kronprins Christian Frederik (senare Christian VIII), prinsens källa, då han 1824 hjälpte till att gräva ut en av de sex högarna i plantagen – Tillehøje. I skogsområdet mellan Sorthat och Hasle finns sjöarna Emerald Lake, Sapphire Lake, Pyrite Lake och Ruby Lake som är kvarlevor från en svunnen tid, kol- och lergruvor, det gamla tegelbruket, en tavla som berättar om ett glasbruk som tillverkade flaskor för Peter F. Heering. Och inte minst det helt fantastiska månliknande landskapet Kultippen.
I hela skogsområdet finns det fina cykel- och vandringsleder, ridvägar, fina sandstränder, skydd, möjligheter att fiska i sjöarna, svampjakt och fågelskådning eller vad sägs om att samla in lite kol från stranden i Levka. I Blykobbe Plantage finns en hundskog där det är tillåtet att låta hunden gå omkring utan koppel, förutsatt att du har full kontroll över den.
