På Bornholm har man också grävt efter kol – svartkol. I Hasle Lystskov finns tydliga spår av de gamla kolgruvorna. Området där en del av kolgrävningarna ägde rum är idag en vacker liten sjö i skogen, Ruby Lake.
Här grävdes djupa gruvschakt för att hitta kol. Men det var inte bara kol som togs upp ur marken, det fanns också en hel del avfallsprodukter som sand, grus, lera och kolstoft. Leran användes dock för klinkertillverkning eftersom den var av mycket fin kvalitet.
Dessa avfallsprodukter måste bortskaffas, och det gjordes genom att man körde dem i tippbilar från skogen ner till kusten. Här fanns branta sluttningar och avfallet tömdes bara ut över kanten, och området fick namnet Kultippen. Men när gruvdriften fortsatte under flera år fördes också stora mängder sand, grus och kolstoft med sig, som så småningom bildade en helt ny kustlinje.
Gruvdriften har för länge sedan upphört, men kulten finns kvar. Området är mycket speciellt, det ser nästan ut som ett månlandskap. Det växer inte mycket, som ett grässtrå, det finns djupa sprickor och branta sluttningar.
Under andra världskriget, när det var ont om bränsle, gick många människor från närliggande områden ner till stranden för att samla in kolbitar som de kunde använda i sina kaminer. Men det kol som samlades in var av mycket dålig kvalitet, ofta för att det hade lämnats i vattnet och spolats upp på stranden. När man eldade kolet kunde man känna lukten av det på långt håll, och det fanns nästan mer aska än kol. Det kol som utvanns under jord var däremot av ganska god kvalitet. Värmevärdet i rent tillstånd var 4-5 000 kalorier, till skillnad från de jylländska kolen, som var brunkol, vars värmevärde endast var cirka 2 500 kalorier.
När man idag går på stranden i Sorthat eller Levka kan man lätt hitta kolbitar i olika storlekar.
